Tänkte titta in lite här på bloggen. Har egentligen inte orkat sen jag kom hem från Spanien, för jag vet att jag måste sammanfatta reseledarutbildningen med ord. Men det är helt åt helvete omöjligt. Var ska jag börja???

 

Jag har "bara" varit borta i fem veckor men det känns som jag har varit borta i....sex månader? Minst!

Det har varit mina mest intensiva, händelserika, jobbiga, underbara, bästa veckor i hela mitt liv. Vi elever kastades in första veckan med lektioner som egentligen bara handlade om att lära känna varandra och förstå varför vi var som vi var. "Skulle inte jag läsa om turism och service?" satt jag där och tänkte i början.

Men jävlar. Helt plötsligt så visste vi typ allt om varandra. Vilket var rätt skrämmande först, men sen så jävla rätt. Vi kunde stötta och pusha varandra som aldrig förr. Första veckan var rena semestern om man jämför hur schemat trappades upp därefter. Så om ni undrar varför jag inte har hört av mig så mycket hemifrån, är det för vi har tagit vara på att vara med varandra, den lilla fritiden vi hade.

 

Det är så sjukt hur jag har skaffat mig en liten helt underbar Service & Co-familj. Att det kunde samlas så jävla bästiga människor på en och samma plats?? Alla eleverna! Svenskarna! Danskarna! Norskarna! Våra instruktörer!

ALLTSÅ FATTA hur man hade varit om svenska skolsystemet hade varit som vi hade det på Service & Co. Att ha våra instruktörer i högstadiet eller gymnasiet, herrrrrrregud vad allt hade varit bättre då! Dom har stöttat oss så mycket som ingen lärare jag har haft har gjort.

Aaa ni.... denna utbildning alltså.... Jag skulle kunna tipsa alla att gå Service & Co, skitsamma om ni inte vill bli reseledare. Den här utbildningen skulle vara bra för alla, med tanke på hur mycket alla utvecklades personligt.

Jag har aldrig känt mig så hjärtkrossad när vi alla var tvungna att åka hem. Har aldrig gråtit så mycket! Men det var så jäkla fint att över 100 pers, elever och instruktörer, står och gråter tillsammans för ingen vill åka hem.

 

 

Det har varit så jäkla svårt att komma hem igen och "bara vara som vanligt" igen. Har pendlat emellan att vara arg, ledsen och typ apatisk. Arg blir jag när jag vet att ingen här hemma kommer fatta vad jag har varit med om. Ännu mer arg blir jag till dom som nästan har fnyst åt mig att SÅ bra kan det inte ha varit?? (pik åt bl.a. pappa...) Så kära vänner, jag försöker fortfarande förstå vad fan jag har varit med om och är därför inte så mottaglig just nu som jag annars har varit. Och JA jag har saknat alla vänner här hemma. Det är bara just själva Mjölby i sig som jag känner mig..."färdig" med.

 

Okej nu är klockan snart tre på natten. Dags att runda av. Men jag ska försöka skriva i ett annat inlägg alla grejor jag har gjort därnere (vilket kommer va omöjligt).

 

 

 

 

Nej nu är det dags att uppdatera lite här igen från Pineda de Mar. Idag har det varit en tuff dag. Vi har haft transfer-praktik, vilket innebär att vi blev bedömda hur vi pratade inför en turismgrupp på deras ankomst eller avgång. Vi hade alltså som ett litet "prov" idag där vi blev bedömda hur vi skötte oss. Den riktiga examen i transfer har vi redan på torsdag igen och det känns sjukt stressande. Vet inte riktigt om ni hänger med i det jag skriver nu.... Jag själv visste inte vad en transfer var för något för bara några dagar sen och snart ska jag ha examen i det :-))))

Känner att jag har missat ganska mycket på att aldrig varit på en charterresa? Har liksom aldrig mött en reseledare.

 

MEN MEN transfer-praktiken gick ganska dåligt. Jag kom ihåg den mesta fakta jag skulle ha med men det var noll personlighet, så det sög. Eftersom jag annars har lätt att visa min personlighet/prata inför folk och är dålig på att komma ihåg allt. Idag blev det tvärtom?? Känner mig så sjukt dålig och ledsen, bara för att den här utbildningen är första gången jag känner att jag verkligen vill plugga för jag älskar alla ämnen. För första gången känner jag att jag vill ge allt, för jag verkligen vill bli världens jävla bästa reseledare!!!

 

Dock är jag svinglad för en annan grej. Vi blev uppdelade i lite mindre grupper, där vi alla skulle gå på en "jobbintervju" och slåss om ett reseledarjobb på låtsas. Vi alla fick vara med när alla pratade inför vår "arbetsgivare" som var en av våra instruktörer. Och vet ni vem som fick reseledarjobbet? JO DET VAR FUCKING JAG! Tjejen som inte gått på en enda arbetsintervju. Det var så jävla fett att vinna den grenen eftersom den "lektionen" var ganska stor.

 

 

Men nog om själva undervisningarna då. Jag stormtrivs fortfarande med alla och vår panikångest ungefär 3 gånger per dag över att snart få lämna alla. Hoppas verkligen att jag kommer få jobba med dessa nångång i framtiden på nån destination. Vi försöker verkligen umgås så mycket som möjligt på den lilla fritid vi har. Därför blir det lätt att vi kan stanna uppe genom halva natten och bara sitta och prata. Aae så jäkla fina människor.

Idag hann vi även med att klättra i bana bland träden, typ lite ziplining. Det var svinkul!

Nej, nu måste jag verkligen sova för jag börjar halv nio imorgon och kommer ha fullt upp till klockan tio-elva imorgon. Och jag ska hinna plugga däremellan också. Ska säga er att det är så himla nyttigt för mig som tidsoptimist att bo här. Vissa dagar är jag lycklig över att jag ens hinner duscha. Itensiviteten på utbildningen ska vi inte snacka om ens, herregud.

 

 

 

Så! Nu har jag äntligen lite egentid till att sätta mig med datan och sOfTa. Alltså.... Var fan ska jag börja?

 

Det är och kommer bli omöjligt för mig att kunna berätta allt för alla där hemma. Och då har jag inte varit här ens en vecka. Första dagen trodde jag vi skulle kastas direkt in i service, turism och försäljning.... hahaha...

 

 

 

SÅ JÄVLA FEL JAG HADE!!!!!

 

 

Vi kastades direkt in i att lära känna vilka vi är, varför vi är som vi är, våran uppväxt osv osv. Helt plötsligt satt vi alla där och berättade om våran uppväxt och trauman i våra liv. Vi har hunnit gråta och skratta tillsammans och komma varandra så jävla nära. Vi har berättat saker för varandra som vi inte ens sagt till våra närmsta hemma. Så himla sjukt. Men så himla himla skönt. Vi är så trygga med varandra nu. Så emotionell berg-o-dalbana är bara förnamnet här.

 

Idag har jag fått sitta helt tyst i en kvart medan andra har fått prata om mig vad jag är bra på och vad jag kan bli bättre på. Så.himla.nyttigt. Riktigt häftigt!

Just det! Bor med en dansk också. Instruktörerna rekommenderade varmt att vi skulle bo med en dansk för att lära oss språket. Så vi alla peppade varandra påväg till hotellet för att välja att bo med en dansk. Och så bra val! Min dansk Camilla som jag bor med är svintrevlig och vi är lika på många sätt. Så efter dom här 5 veckorna borde jag kunna jävligt bra danska, nu när jag både bor med en plus att vi i princip bara har danska instruktörer som pratar halvbra svenska.

 

 

Aaaee som sagt, det ska bli riktigt spännande att se hur jag kommer va för person när jag kommer hem.
Herregud. Kommer inte vilja åka hem!

 

Ahopp har försökt att ladda upp lite bilder i en timme nu men det funkar ej.... Jag som ville visa min danska instruktör Chris som jag är kär i "/ JAJA nu måste jag sova så jag orkar med morgondagen.

 

 

 

Jahaja det här blir sista gången jag bloggar innan jag åker iväg. Nervositeten går upp och ner, från att panika över att jag glömt hur man pluggar, till att känna att jag kommer ha "time of my life" därnere.

Idag har jag bara hållit på med packningen med mamma och snart är vi äntligen färdiga.

 

Nu i helgen har jag försökt hinna träffa så många som möjligt. I torsdags träffade jag Arjeta som jag inte sett på flera flera veckor. Vi drack turkisk chai och catchade up, myyys.
I fredags åt familjen på påskbuffé på Ombergs turisthotell, den är lika god varje år. Kom hem med världens matkoma. Jag hade först inga planer och var depp, TILLS Lovisa tyckte vi skulle göra nått. Åkte till henne i myskläder och pratade en stund. Men det räckte inte kände vi. Utan vi bestämde oss att åka till kvarnparken och festa loss nyktra. Vi fixade oss på en kvart(alltså bytte mjukiströjan till en blus...inte mer). Vi antog att alla där skulle va så onyktra när vi kom så ingen skulle se hur softa vi va till utseendet. Och det var så kul?? Dansa så jag svettade ner hela Lovisas blus. Så himla himla värt att dansa sönder i två timmar och sen kunna köra hem själv.

I lördags solade jag mest för att få nån liten grund till solbränna. Sen kom Wilma till mig och vi åkte till Skogssjön och satte oss på bryggan. Även vi catchade up och njöt i solen med en gås som sällskap bredvid oss. Sen på kvällen åkte vi in till Linköping och satte oss på 55an för att möta Wilmas kompisar. Tog en öl där sen gick vi vidare till Yellow Fellow och tog en rulig drink där. Sen gick Wilma och jag till kettils så jag kunde säga adjö till alla där och fick skjuts hem. Efter spekulationer om efterfester i mjöllat med mera, så sket vi i det och åkte hem och sov.

Igår hade jag och Tyson vår egna dag. Vi solade tillsammans och bara hade det gosigt i gräset. Hur ska jag klara mig utan honom i fem veckor?? Va?? Min kille???

 

Sååååååå jag har iallafall fått träffa dom flesta av mina favoriter innan jag åker!

 

 

Nahepp, nu har jag haft en lång paus. Dags att packa ner det allra sista så jag blir färdig nångång.

Undra hur mycket onödigt skit jag har packat ner....

Ska väl försöka uppdatera lite här och ska framförallt vara duktig på att dokumentera allt med massa foton!

 

Men vi säger hasta luego så länge då bloggen!