Aaahh måste skriva av mig lite av min ångest nu

 

Ännu en gång, efter jag kommit hem från Alperna, så vet jag att jag inte ska bo i Mjölby. Inte nu iallafall.

Efter varje dag hemma, sen jag kommit hem, får jag mer och mer panik över att "bli kvar här". Men nu är det ju inte så enkelt att bara dra. Jag får äntligen jobba lite, så jag kan tänka på annat. Och så ska jag jobba på krukan i sommar igen, det blir myz att göra en sista sommar där.
Men hösten då? Ingen aning, vilket gör mig lite rädd. Jag känner mig färdig med att vara skidguide, men skulle aldrig tacka nej till att göra ännu en säsong i Alperna. För det finns nästan ingenting bättre än att åka skidor i Alperna, i solsken.
Jag har sökt utbildningar men vet innerst inne att jag inte är redo för att studera i höst heller. Hur ska jag bli redo för det, när jag älskar att jobba så mycket??
Det enda jag vet med hösten är att jag vill flytta. Helst till södra Sverige, gärna Malmö. Jag blir så deprimerad av att dom flesta av mina vänner inte finns kvar här. Det gör det ju ännu mer opeppigt att komma hem igen till Mjölby, efter nästan 5 månader, sen har man typ inga att besöka...

 

Jaaaaaaa ni, det ska bli spännande att se vad det blir av mig i höst. Nu ska jag bara tjäna ihop massa cash över sommaren, så en egen lägenhet kan bli verklighet i höst!

 

 

Just det, var i Köpenhamn och Eslöv i helgen för att träffa favoriter. I torsdags hade vi reunion med St. Anton-guiderna. Oj så bra man mådde av att få se alla igen, och snacka igenom säsongen. Vi hade världens längsta förfest hos Rigmor, vilket kanske gick överstyr. Tillslut kom vi på tåget in till centrum och hade barrunda i Köpenhamn. Det var lyckat även fast jag inte har jättestarka minnen från barerna vi var i... Jag var också med om att göra slut-ish... med någon, utan att ha någon aning om att det tydligen från hans sida hade varit så seriöst...? Smooth, Sanne! Vi hade iallafall ännu roligare när vi skulle tillbaka hem till Rigmors lägenhet. Vi ramlade bokstavligt in till lägenheten. Och det gulligaste var kanske att Rigmors mamma fixade en pangfrukost till oss dagen efter, som vi inte alls gjort oss förtjänta av.
Efter massa hejdåkramar så kom jag tillslut på tåget från Köpenhamn till Eslöv för att komma till Mimi. Det är löjligt hur deppig jag blir, varje gång jag åker över Öresundsbron tillbaka till Sverige. Men den där förbannade staden har charmat sönder mig.

Nåja, så jävla underbart det var att träffa Mimi igen. Vi har för det mesta bara myst sönder med varandra. Men vi kom faktiskt också iväg på utgång i Köpenhamn igen. Emelie har flyttat till Malmö och hade pratat med andra slope-guider att vi borde gå ut i Köpenhamn tillsammans. Sagt och gjort, så kom vi alla över dit igen och mötte upp Mads. Ironin att vi gick till en tyroler-bar med världens alp-inredning... Men alltså, som Mimi och jag dansade. Är ärligt förvånad över att vi inte blev utslängda så mycket som vi höll på. Efter många timmars dansande och tåg-åkande, så landade vi i Mimis säng vid åtta-tiden på morgonen. Dagen efter hade vi en lovely bakfylledag med hämtmat, godis och Modern Family-maraton.

 

Här är liksom en av dom alla anledningarna till att jag vill flytta ner söder i Sverige, så jag kan vara närmare alla dessa underbara människor.