~

Publicerad 2012-01-13 17:10:30 i Allmänt,

Det är inte så att det kommer oväntat. Jag har tänkt många gånger på hur det skulle va att förlora någon i familjen, just för att jag aldrig har varit med om det. Jag har försökt att se hur jag skulle ta det och var rädd att jag inte skulle känna tillräckligt.
Men nu vet jag. Ända sen jag fick reda på igår att farmor fick en stroke så har det cirkulerat i mitt huvud. Och förvånansvärt nog så känner jag något. Tänker om det är värt det att överleva när hon är så dålig. Om det är dumt att tänka så. Tänker på pappa. Tänker hur allt skulle bli om hon inte orkar mer snart. Tänker om hon har märkt att flera har hälsat på henne, att fast hon är omedveten så hör hon ändå pappas och min fasters röst. Undrar vad hon tänker, om hon tänker.

Det här är inget att skriva om kanske egentligen men ville ändå få det ur mig. Jag har ute varit det perfekta barnbarnet som har hälsat på varje vecka, men vill ändå att hon ska veta att jag alltid alltid har brytt mig om henne. Att även fast jag vet att det inte kommer att hålla när jag ser henne ikväll, så hoppas jag ändå på att hon ska vakna och se oss alla.

Kommentarer

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Om

Min profilbild

Sanne

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela