Tänkte titta in lite här på bloggen. Har egentligen inte orkat sen jag kom hem från Spanien, för jag vet att jag måste sammanfatta reseledarutbildningen med ord. Men det är helt åt helvete omöjligt. Var ska jag börja???

 

Jag har "bara" varit borta i fem veckor men det känns som jag har varit borta i....sex månader? Minst!

Det har varit mina mest intensiva, händelserika, jobbiga, underbara, bästa veckor i hela mitt liv. Vi elever kastades in första veckan med lektioner som egentligen bara handlade om att lära känna varandra och förstå varför vi var som vi var. "Skulle inte jag läsa om turism och service?" satt jag där och tänkte i början.

Men jävlar. Helt plötsligt så visste vi typ allt om varandra. Vilket var rätt skrämmande först, men sen så jävla rätt. Vi kunde stötta och pusha varandra som aldrig förr. Första veckan var rena semestern om man jämför hur schemat trappades upp därefter. Så om ni undrar varför jag inte har hört av mig så mycket hemifrån, är det för vi har tagit vara på att vara med varandra, den lilla fritiden vi hade.

 

Det är så sjukt hur jag har skaffat mig en liten helt underbar Service & Co-familj. Att det kunde samlas så jävla bästiga människor på en och samma plats?? Alla eleverna! Svenskarna! Danskarna! Norskarna! Våra instruktörer!

ALLTSÅ FATTA hur man hade varit om svenska skolsystemet hade varit som vi hade det på Service & Co. Att ha våra instruktörer i högstadiet eller gymnasiet, herrrrrrregud vad allt hade varit bättre då! Dom har stöttat oss så mycket som ingen lärare jag har haft har gjort.

Aaa ni.... denna utbildning alltså.... Jag skulle kunna tipsa alla att gå Service & Co, skitsamma om ni inte vill bli reseledare. Den här utbildningen skulle vara bra för alla, med tanke på hur mycket alla utvecklades personligt.

Jag har aldrig känt mig så hjärtkrossad när vi alla var tvungna att åka hem. Har aldrig gråtit så mycket! Men det var så jäkla fint att över 100 pers, elever och instruktörer, står och gråter tillsammans för ingen vill åka hem.

 

 

Det har varit så jäkla svårt att komma hem igen och "bara vara som vanligt" igen. Har pendlat emellan att vara arg, ledsen och typ apatisk. Arg blir jag när jag vet att ingen här hemma kommer fatta vad jag har varit med om. Ännu mer arg blir jag till dom som nästan har fnyst åt mig att SÅ bra kan det inte ha varit?? (pik åt bl.a. pappa...) Så kära vänner, jag försöker fortfarande förstå vad fan jag har varit med om och är därför inte så mottaglig just nu som jag annars har varit. Och JA jag har saknat alla vänner här hemma. Det är bara just själva Mjölby i sig som jag känner mig..."färdig" med.

 

Okej nu är klockan snart tre på natten. Dags att runda av. Men jag ska försöka skriva i ett annat inlägg alla grejor jag har gjort därnere (vilket kommer va omöjligt).