Stirrar just nu på mina sorgliga tippar till naglar. Åh grov självhat just nu!!!
Slutade "typ" att bita på naglarna sedan vi va i Kosovo. Har haft rätt fina naglar för första gången i mitt liv.
Sen i söndags så förstör jag allt genom att bita ner dom IGEN!!!! Ångrade mig så fort jag var klar. Bajs, behöver gå på rehab för att sluta bita.


Dagen började med att fundera på att va hemma och sova. Som vanligt fegar jag ju ur och inser att jag förmodligen aldrig kommer va hemma från skolan bara för att jag är trött.
Andra gången jag håller på att få en dörr i ansiktet på tyskan bara för att likt en ninja smyger jag bakom nån rädd etta som tror den inte har någon bakom sig när den ska stänga dörren :D:D

Nåja. Gick hem, kom på hemma att jag cyklade till skolan....ahhh glömmer cykeln alldeles för ofta!

MEN sen gick jag och mötte Nellie! Äntligen bestämde vi att ta en fika och SOM vi har pratat. Hade ju lite att catcha upp nu efter några år.
Men nånting som slår mig är att det är ganska fantastiskt att på en ögonblick bli "som vanligt" igen efter alla år. Fick liksom en "aha-upplevelse" och tänkte men varför har inte vi setts tidigare??
Läst om det jag har skrivit flera gånger nu men endå får jag inte till det. Så svårt att beskriva utan att det ska låta för smörigt. MEN FAN det är ju så det är! Vill bara säga att jag är så genomglad och att fikan var.så.värd!
Asså alla grejer Nellie och jag har gjort från när vi hade tofsar i luggen till vida färgglada brallor?

Mmmm tisdagen slutade riktigt bra kan jag säga er!